skridskor

Under några år nu så har min sysselsättning bestått i att sitta på en soffa framför en datorskärm, jag har för länge sedan insett att om jag ska klara av livet och alla svårigheter som möter en där ute så behöver man vara både vältränad och smart.

Eftersom jag troligtvis aldrig kommer att bli smart så får jag försöka jobba på det där med vältränad istället.
men hur kommer man igång, hur sparkar man igång en kropp som bara vill halvligga. En lat kropp, en tung kropp.  Jag har försökt ta löppass,  men efter bara 30 sekunder skriker mina lungor.
Jag har försökt ta promenader, men man kommer ju ingen vart.
Sen för några veckor sedan så följde jag med en polare till ishallen och lät mina hockeyrör få lufta sig lite. Annars har det mest varit de långa som fått rasa av sig på lite sjöar.  och även de har dock fått ligga på hyllan för länge.

I vart fall så insåg jag att bambi klarade sig bättre än vad jag gjorde den första dagen även om färdigheten snart var uppövad och jag åkte runt runt i rinken, hela tiden åt samma håll.  Min polare å andra sidan åkte framåt o bakåt och krisskrossade mellan alla barn och ännu mer drumliga vuxna än mig. Jag tyckte att det såg kul ut och jag ville lära mig. Han visar tålmodigt och jag gör några försök men d går inte att få till det och jag fortsätter åka runt, runt runt.
Ett par dagar senare var vi där igen.
och nu var kroppen villig att träna igen även om fötterna gjorde lite ont och vaderna skrek efter nån timme.

Äntligen verkar jag ha hittat till en motionsform som jag faktiskt klarar av att idka som förberedselse för det tuffa livet. Min polare är inte längre med mig, men jag går dit själv 2-3 ggr i veckan. Efter några intensiva träningstimmar med största mål att lära mig åka bakåt och att stanna så klarade jag de första bakåtsvängarna. Och håller nu på att öva upp mig mer och mer. Och ju mer jag lär mig åka framåt o bakåt dessto mera vaknar längtan efter att lära mig åka på konståkningsskridskor. Att förvandlas til en is älva och bara sväva fram,att vara ett med musiken och vara ett med isen på samma sätt som jag var ett med vattnet när jag var liten.

Någonstans måste man börja,  jag tog ett stort steg för någon månad sedan och flyttade. Nu har jag tagit ett stort litet steg på min väg mot bättre hälsa. Kankse kommer jag en dag att bli den vältränade atleten som jag ser i spegeln.